iina

Jag tänkte ta upp en sak som är typisk svensk idag. Trängsel. Vart man än ska där det finns folk så trängs man. När bussen kommer till busshållplatsen så trängs alla. Om det står en gammal tant i kön så får hon helt enkelt vänta till sist.

När man står i kö till att affärer ska öppna storRean så trängs alla. När man står i matkön på skolan så blir alla sura för att det är kö och de inte får maten innan de typ verkar tro att de ska dö av hunger, mm.

I de flesta fall så får alla som står och köar vid bussen plats, alla kommer in i affären när det är rea (tillslut). Visst får man kanske inte de där bästa kläderna alla vill ha, men är det verkligen värt den trängseln och bråken som ibland uppkommer när man trycker sig fram? På krogen är det alltid kö till garderoben, samma sak på toaletten. Dock så är tjejerna trevligare mot varandra på toaletterna än vad de är i trängselkön till garderoben. Varför är det så? Man är trots allt kissnödig när man står i kön till toaletten, ändå så tränger man sig inte före och bråkar om vem som ska gå först. Men det är ändå viktigare att ha sin jacka 10 minuter innan alla andra än att lätta på blåsan, eller?

Ja ä inte bitter / Ina (Bjuppar på en gammal bild, typ 4 år gammal.)

Okej, för sista gången ska jag försöka börja blogga igen. Om detta inte funkar så tänker jag aldrig mer försöka. Och det kan jag lova er. Denna gång ska jag fokusera på saker jag irriterar mig på i omvärlden. Jag är ganska bra på att irritera mig på små och stora saker. Om ni inte tycker det är intressant att läsa om, så gör inte det då. Bloggen finns till mest för min skull. För att jag ska få skriva av mig. Så hoppas jag att någon där ute kan tycka om att läsa det. Ni får gärna argumentera mot. Men jag kan inte lova att inte bli arg.

Det första jag tänkte ta upp är Kära bloggare.

Många tjejbloggar kan vara jätteroliga att läsa, de gör videobloggar, tar upp dagliga problem och pratar om blandade saker. Sitter och gör iordning riktiga modekollage, fotar fika med kompisar på stan, fotar outfitbilder. Ja, sådana där vanliga grejjer man gör på fritiden när man har ett liv. Detta pågår ända tills de blir kära.

Man märker det så fort, den där perioden när de precis träffat någon som "de ska spendera resten av sitt liv med".  Då skriver de nämligen endast om sin "älskling", hur lyckliga de är och hur fina deras respektive är. Det ända de gör är att lägga ut kärleksbilder, länka till kärlekslåtar mm. Visst är det himla mysigt att bli kär. Men glöm fan inte ert andra liv, på sidan om den där ängeln ni sover med några gånger i veckan. Ingen är intresserad av att läsa om hur lyckliga ni är tillsammans eller läsa citat som handlar om hur underbart allt är. INGEN vill läsa om det. Inte jag iallafall.

Alla har problem i förhållanden, nästan. Och jag förstår inte det där med att lägga ut lyrics på fb när man gjort slut, bråkat eller när man är som lyckligast. Jag förstår inte lyckan med att låta hela världen veta hur ni har det, få veta allt om era upp och nergångar. Dela med sig om ALLT.

Trots att ni får en pojkvän( jag syftar mest på tjejer i det här fallet) så kan ni ha ett liv vid sidan om. För kompisar är trots allt det viktigaste ni har. Och jag tror inte de heller orkar höra på dina historier om din kärlek i evigheter.

(Jag har gjort sådana där inlägg som jag pratar om. Men det var när jag var yngre, och jag ångrar det djupt nu. För jag förstår hur irriterade folk runtomkring blir på en när man delar med sig om allt gnäll och allt lyckorus varenda eviga dag.)

Jag är inte bitter/ Ina